Trist, men kanske lika bra?

Tidigt i morse åkte Örjan och Albin iväg på älgjakt. När jag just hade ätit frukost kom gulligaste Siri och Irma (tillsammans med en mamma som övergav dem rätt snart för att åka och roa sig). Jag och mina flickor var alltså barnvakt idag till dessa små flickor. De alla umgås så bra tillsammans så det är aldrig några problem att ha dem här. Självklart åkte nagellacken fram för att förgylla åtminstone Siris små naglar. Sedan fick vi sällskap av Tina med två barn så det blev ännu mer lek och stoj, en del snack om både det ena och det andra och så förstås korv stroganoff med den för mig nya ingrediensen citronpeppar. Står man och snackar samtidigt som man ska krydda maten kan det gå på tok. Tur jag upptäckte den grovmalda svartpepparens plötsliga finmalda konsistens och insåg att jag hade fel kryddburk. Det gick att äta ändå som tur var.

Lyckades faktiskt putsa de båda köksfönstren också och så satte jag upp nya lite mer höstiga gardiner och ställde dit lampor som aldrig stått där förut. Blev riktigt bra. Nu återstår bara att få nån fason på de andra fönstren, men det får bli morgondagens bekymmer.

Någon Eid-fest blev det tyvärr inte ikväll som planerat. Irma fick feber och satte smidigt krokben på sin mammas och min planerade afton. Nåja, de kan säkert fira bra även utan oss. Mest trist för vår del, men för egen del så känner jag mig rätt slut och huvudet dunkar en aning. Blir att mysa i soffmörkret istället och hoppas att det serveras nån bra film på teve. Sedan får shoppingtarmen börja längta för att bli tillfredsställd på måndag. Eller hur Tina? :-)

Tjing!