Hålet känns djupt

Just nu känns det som att jag står på kanten till det svarta hålet och stirrar rätt ner. Djupt som f-n är det där nere och jag som dessutom har tidernas höjdskräck. Kan knappt stå på översta steget på kökspallen utan att känna hur det svajar.

Jag är bara så in i bombens förbannad. Satsade flera år av mitt liv (och övriga familjens) på att utbilda mig till lärare som jag velat göra sedan jag var sju år gammal. Offrade dessutom ett hyfsat stort sexsiffrigt belopp för att få denna utbildning. Gjorde mina uppgifter, klarade mina tentor och grejade mitt examensarbete. Fick hem mitt fina examensbevis som alltså visar att jag tillhör proffsens skara inom mitt yrkesval. Hjälper det? Finns inte ett enda lärarjobb att få här. Inte heller särskilt mycket vikariat att få ens för en enda dag. Trots insändaren i dagens tidning som påstår att det inte finns vikarier att tillgå. Lärare är visst sjuka, men då får arbetslaget så vackert täcka upp för den läraren också. Inte förrän man varit sjuk en vecka brukar vikarier sättas in och då har de flesta redan hunnit bli sjuka och eleverna fått halvdan undervisning av en överstressad kollega som tvingats rycka in och jobba dubbelt.

Nåja, det behövs ju alltid assistenter till skolorna. Inga problem, man får bara sänka sina ambitioner några steg. Det klarar jag utan problem. MEN, när man då söker assistentjobb så får jag höra att jag är överkvalificerad och därmed inte får jobbet. Istället går tjänsten till någon annan som ofta saknar pedagogisk utbildning helt och hållet. Och här sitter vi högutbildade och rullar våra tummar och sliter med avbetalningarna till CSN. Sånt kan göra mig galen.

Sedan har vi ett annat problem i skolan som ytterligare stjälper för oss arbetslösa lärare. Det är antalet fast anställda lärare som inte har lärarexamen. Ingen skulle ens fundera på att anställa mig som kirurg eftersom jag inte har någon läkarlegitimation, men undervisa våra barn är nog inte så viktigt för det kan ju vem som helst göra. Verkar det som i alla fall....

Så här står jag och stirrar ner i det svarta hålet och funderar på vad jag ska göra med mitt liv, ännu en gång. På arbetsförmedlingen frågade de om jag hade funderat på att omskola mig till något annat. Drygt tre år efter examen... Vilket yrke ska jag välja? Vem betalar lånet för att utbilda mig till det nya yrket???

Håll fast mig, jag glider...

Tror jag ska gå och göra mig ett armband istället. Några av er förstår vad jag menar och ni andra kan ju googla på armbandsmetoden så förstår ni snart också.

Tjing!