Blärk

Är du känslig så är det lika bra att du byter till en annan blogg direkt.

Blärk.... Ja det är ungefär hur jag känner nu. Det finns bara en doft som tränger in i min näsa för tillfället och den gör det med råge. Allt luktar samma - spyor. Vi har alltså fastnat i magsjuketräsket. Eller åtminstone ungarna verkar ha gjort det. Natten till lördag vaknade jag av ett rejält splatt och insåg snabbt att det antagligen var Albins tidigare illamående som splattat på golvet nånstans. Väckte snabbt gubben (som sover med öronproppar numera till följd av hans snarkande fru, vem nu HON är?) och bad om snabb hjälp. Tog en evighet att ta hand om det övre hallgolvet, badrummet och förstås sonen. Bäddade ner honom i soffan och alla somnade om, eller nästan alla i alla fall. Själv blir jag neurotisk och ligger mest och lyssnar. Borde ha stulit öronpropparna av Örjan...

Morgonen efter var alla piggelin. Albin var så överpigg att jag allvarligt funderade på att boka en tarmsköljning för min egen del. Han åt frukost utan problem och ett par timmar senare var han ute i snön och lekte vilt. Puh.  Ingen annan verkade ha drattat dit. Observera fel 1. Vi ropade hej alldeles för tidigt.

Frid och fröjd ända till måndag kväll. Ungarna hade lekt och härjat och så kommer Linnéa och säger att hon har ont i magen. Jag bad henne ta en bunke och tio minuter senare så hade hon fyllt den. Skoj...
Nåja, bäddade på golvet åt henne eftersom hon har en hög säng. Hon somnade och morgonen efter piggelin. Den natten sov varken Örjan eller jag. Vi for upp och ner ur sängen i omgångar till toan. Svettades och var redo att kräkas, men icke. Tror det tog sig ur på annat sätt. Det blev tisdag och magen bubblade i massor, men inget mer hände. Felicia som var borta båda gångerna när syskonen spydde, verkade helt oberörd. Observera fel 2. Vi ropade hej alldeles för tidigt.

Onsdag morgon tyckte Felicia att hon mådde illa. Fram med en ny bunke, stanna hemma från skolan. Hiiimla tur det vill jag säga för ett tag senare hade även hon lyckats. Albin och jag som hade räknat ut att vi skulle åka till stan och inhandla ersättarna till de där stulna täckbyxorna, vi ställde in planerna och stannade hemma. Inga problem för henne att äta, även om jag försökte övertyga henne om att chokladbollar kanske inte är det bästa när man är magsjuk. Hon somnade efter maten och vaknade av telefonen - piggelin. Jag och Örjan kände ingenting. Tänkte att nu är det nog färdigt. Observera fel 3. Vi ropade hej alldeles för tidigt.

Innan Albin skulle sova sa han att han mådde illa. Tog en bunke. Vi tog illamåendet lite som en sån där grej att alla andra gick omkring med dem och han ville också...typ... Den tolkningen var nog fel 4...
Han somnade och en dryg timme senare var det dags igen. Vi sitter i soffan och ser på teve (djupt försjunken i PoolMedias skitiga affär med Hem och skola), när vi hör någon kräkas. Det mest logiska var förstås att det var Felicia, men inte det. Albin var på G igen. I bunken som tur var. Stökade upp honom och så gick Örjan för att fixa till hans säng så det skulle bli smidigare att ta sig ur den vid eventuella nya händelser. Kommer ner med en nerspydd madrass och senare en tvättkorg full med diverse sängattiraljer. Ut med madrassen i spöregnet och in med resten i tvättmaskinen. En dåsig son bars tillbaka till en ny provisorisk säng. Alla sover gott, utom mamman förstås som har legat och lyssnat halva natten.

Ny morgon, dag 4 denna vecka och jag har inte hunnit ta mig till jobbet än och självklart inte ska heller förrän nästa vecka kommer. Sonen har druckit och ätit en banan. Vågar jag ens tänka tanken? Näe, det är bäst att förutsätta nu att det blir mer tror jag.

Firandet av min födelsedag? Haha, jag tror det är nån som vill säga mig nåt. Det här är andra året i rad som vi antagligen hamnar i november istället för oktober...men å andra sidan, vem i hela friden är sugen på tårta nu?? Inte då jag....

Have a nice dag alles. Passa på att smell the blommorna. I would if jag kunde....